Jag sörjer det faktumet men inser att jag med min nuvarande (frånvarande) balans, skulle komma allt för nära svamparna, för att ens se de.
Man ser inte skogen, för alla träd, kanske man skulle kunna säga =I
Föll som en fura, för ett tag sedan och erhöll några stiliga men onda blåmärken på både höft och vad.
Jag skulle resa mig upp från sittande till stående, när golvet plötsligt och utan någon som helst förvarning kom emot mig i rask fart. Det anföll och där låg jag och undrade vad som hänt =)
Det är konstigt att säga det men det första som far genom mitt huvud efter att jag kollat så att inget är brutet, är att det måste ha sett för dråpligt ut och då kommer leendet tillbaka igen =)
Jag har numera att tjusigt grått armband med en stor klarröd knapp, som jag alltid ska ha på när jag är hemma men som jag ofta glömmer att ta av när jag går ut =(
I bland kommer det småbarn fram och undrar varför jag har en låtsasklocka på mig =) och då står jag där och ser lite korkad ut och undrar detsamma =)
När jag kommer hem, efter att jag varit ute (de gånger jag kommit ihåg att ta av mig den) glömmer jag i stället att sätta på mig den igen =(
Mitt ena barnbarn, Axel som nu är 5 år, brukar skälla på den som står närmast honom, om han gör sig illa och säga att det är hans eller hennes fel att han slog sig. Skönt att ha nå´n att skylla på.
När han snavar på gräsmattan ute, så är det gräsmattans fel och då skäller han på den.
Jag förstår hur han känner det =) Jädrans golv =I
Jaa, det är inte alldeles lätt när man blir sjuk och särskilt när man inte vet vad som ska hända från det ena ögonblicket till det andra.
Men det man inte kan göra något åt, får man i stället ignorera, så gott det går =)
Ha det så gott tills vi ses igen =)
Kram Maritha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar