Jag tycker inte att det skulle kännas så bra att hamna i "händerna"
på någon som gjort sig skyldig till misshandel, till exempel.
Är man sjuk, gammal eller på något annat sätt helt beroende av någon annan, som man inte känner väl, så skulle jag definitivt inte vilja den personen.
Självklart ska alla som avtjänat straff för brott de tidigare begått, ha möjlighet att få arbeta som alla andra men att man använder vården, som den utvägen, tycker inte jag, känns särskilt bra.
Om jag behöver den sortens hjälp som jag inte själv klarar av, så vill jag känna att jag är i trygga händer och det skulle jag inte göra i det fallet.
Det har inget med att göra att jag inte vill att dömda ska få arbeten, för det ska de absolut ha rätt till.
Har man suttit av sitt straff, så ska man helt självklart få den chansen, att komma i gång i samhället i gen och bli en av oss alla men som jag känner, så tycker jag inte att vården är rätt ställe att utbilda och placera dessa människor på.
Det gäller från båda håll sett.
Som tidigare straffad, skulle jag känna mig utpekad om något hände med den jag ska vårda och ta hand om och skulle det försvinna saker från hemmet eller inom sjukvården (eller där det är tänkt att placera dessa individer på) så kan det bli mycket jobbigare än det skulle behöva bli eftersom att det handlar om att vara i en beroendeställning gentemot den man får vård av.
Trist att det ska behöva kännas så men det är min inställning och jag har redan haft hemtjänst som jag har haft det mycket jobbigt med och känt mig oerhört utlämnad, då jag inte kunnat klara mitt dagliga liv på grund av sjukdommen.
Under den tiden inträffade det ett par tråkiga händelser som gjorde att jag inte ville ha något med hemtjänsten att göra, tyvärr.
Jag bytte vid två tillfällen till andra "firmor", då jag inte var så glad men med ett liknande resultat.
Eftersom att jag själv har arbetat många år inom sjukvården, så vet jag hur det känns att arbeta "från den sidan" med.
Att bli helt utlämnad till andras godtycke, är inte särskilt trevligt.
Det här är naturligtvis min syn och det finns säkert andra som ser annorlunda, på det här men tryggheten är så enormt viktig när man blir beroende av andra och därför tycker inte jag att man ska tumma på den lilla trygghet man kan få och har rätt att få.
Kommentera gärna om du tycker samma eller anorlunda.
Hela artikeln kan ni läsa i dagens Svenska Dagbladet, HÄR.
Ha en trevlig fortsättning på kvällen.
Kram Maritha.
på någon som gjort sig skyldig till misshandel, till exempel.
Är man sjuk, gammal eller på något annat sätt helt beroende av någon annan, som man inte känner väl, så skulle jag definitivt inte vilja den personen.
Självklart ska alla som avtjänat straff för brott de tidigare begått, ha möjlighet att få arbeta som alla andra men att man använder vården, som den utvägen, tycker inte jag, känns särskilt bra.
Om jag behöver den sortens hjälp som jag inte själv klarar av, så vill jag känna att jag är i trygga händer och det skulle jag inte göra i det fallet.
Det har inget med att göra att jag inte vill att dömda ska få arbeten, för det ska de absolut ha rätt till.
Har man suttit av sitt straff, så ska man helt självklart få den chansen, att komma i gång i samhället i gen och bli en av oss alla men som jag känner, så tycker jag inte att vården är rätt ställe att utbilda och placera dessa människor på.
Det gäller från båda håll sett.
Som tidigare straffad, skulle jag känna mig utpekad om något hände med den jag ska vårda och ta hand om och skulle det försvinna saker från hemmet eller inom sjukvården (eller där det är tänkt att placera dessa individer på) så kan det bli mycket jobbigare än det skulle behöva bli eftersom att det handlar om att vara i en beroendeställning gentemot den man får vård av.
Trist att det ska behöva kännas så men det är min inställning och jag har redan haft hemtjänst som jag har haft det mycket jobbigt med och känt mig oerhört utlämnad, då jag inte kunnat klara mitt dagliga liv på grund av sjukdommen.
Under den tiden inträffade det ett par tråkiga händelser som gjorde att jag inte ville ha något med hemtjänsten att göra, tyvärr.
Jag bytte vid två tillfällen till andra "firmor", då jag inte var så glad men med ett liknande resultat.
Eftersom att jag själv har arbetat många år inom sjukvården, så vet jag hur det känns att arbeta "från den sidan" med.
Att bli helt utlämnad till andras godtycke, är inte särskilt trevligt.
Det här är naturligtvis min syn och det finns säkert andra som ser annorlunda, på det här men tryggheten är så enormt viktig när man blir beroende av andra och därför tycker inte jag att man ska tumma på den lilla trygghet man kan få och har rätt att få.
"Dömda får arbeta inom vården
35 personer som ansökt om legitimation under året för att arbeta inom
vården är dömda för olika brott. Trots det har ingen av dem nekats
legitimation.
- Jag tror att det finns en rädsla att säga nej, att man i så fall
dömer en person två gånger. Men är det en självklarhet att alla ska få
jobba i vården? Vi tycker inte det, säger Vårdförbundets ordförande
Sineva Ribeiro. "Kommentera gärna om du tycker samma eller anorlunda.
Hela artikeln kan ni läsa i dagens Svenska Dagbladet, HÄR.
Ha en trevlig fortsättning på kvällen.
Kram Maritha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar